Augusti

Har precis kommit hem från stallet. Årets tredje ridpass och jag börjar komma in i det igen. Det gick bra idag. Hästen var övertygad om att en elstolpe skulle äta upp henne ett tag, men när hon passerat ett par gånger och insett att det kanske inte var så farligt gick det riktigt bra. Roligt!

Imorgon är det sista augusti och dags att sammanfatta denna månad. På torsdag ska jag ställa mig på vågen igen. Har en plan att jag ska skriva en liten sammanfattning i slutet av månaden. Den här gången kan det inte bli annat än bra. Mat- och träningsrutiner har kommit tillbaka till mig. De extra kilon jag lade på mig under semestern har försvunnit, det både känner jag och ser. Härligt! Jag sprang en dryg mil igår och känner att Tjejmilen på söndag kommer att gå finfint.

Det känns bra inför hösten. På onsdag börjar höstens första månad, september och det blir plötsligt legalt att krypa ner under en filt med Älsklingen, tända ljus och titta på film. Vi har också en liten minisemester planerad till slutet av september. Nåt att se fram emot.

Tack Safri Duo

Det var en gång för länge sen (10 år sedan) en dansk pop-grupp som gjorde en jättehit. De hette Safri Duo och hiten var Played-a-live, kanske mer känd som The Bongo Song. En låt med riktigt bra energi och tempo. I torsdags när jag satte mig i bilen hem från mitt lyckade löppass spelades denna härliga låt på radio och jag var, för mig, ovanligt snabb med att ladda ner den till mitt iTunes.

Idag var det dags att springa igen. Jag måste ju testa att springa en mil innan Tjejmilen. Det är nu en vecka kvar till start, räknar man timmar är det inte riktigt en vecka. Två gånger 6 km var planen. Fick sällskap av Älsklingen idag, han har visserligen ett annat tempo i kroppen, min plan var inte att följa honom. Joggade iväg med Mats Sundin (Sommar i P1) i öronen. Snart såg jag Älsklingen försvinna. Joggade runt och var tillbaka vid start efter ca 40 min. Ett ok tempo tycker jag, stannade till och tog lite vatten innan jag fortsatte. 6km kvar, och en hel del ork och energi. Mats Sundin slutade prata efter ca 7,5km. Och därifrån gick Bongo song på repeat resten. Studsade enkelt uppför backar. Fick dessvärre ta en liten liten gång-pause efter den jobbiga backen, men sen joggade jag vidare. Dunket i öronen fortplantade sig genom kroppen och fick benen att trampa på.

Efter sista uppförsbacken går det utför och sedan platt ca 500m. På väg nerför sista backen kände jag att jag hade mer att ge och jag ökade tempot och spurtade i mål. Stoppade klockan på 1:19 helt slutkörd och stretchade ut mina stackars muskler som är de bästa som finns. De orkade springa 12km idag! Det har de aldrig gjort tidigare. Är inte det fantastisk? Om en vecka är det dags för årets stora löparmål. Satt efter att jag insåg att jag enkelt klarade av att springa 5km. Jag ska starta i Tjejmilen! Efter att ha gjort några försök att springa tidigare, som slutat med benhinneinflammation, hälseneinflammation, onda knän osv känns det helt fantastiskt att nu faktiskt klarat av att springa en mil och jag ska starta i mitt andra lopp för säsongen.

Löpning kommer jag att fortsätta med under sommarhalvåret, traggla på löpbandet inomhus är ingen favorit. Men det är faktiskt ganska skönt att komma ut i spåret och bara fokusera på sig själv och låta benen göra jobbet.

Enkelt

Så väljer jag att sammanfatta dagens träningspass. 6km-slingan i Ågesta stod på schemat. Jag bara ska klara av det. Två löppass till har jag planerat och sedan är det dags för Milen. På riktigt. Känns kul! Framför allt efter dagen.

Sa högt till mig själv innan jag gav mig av att ”det här klarar jag lätt!” Sen satte jag fart. Kände efter ungefär 1 km att det gick precis så lätt som jag hoppades. En känsla som brukar komma efter ungefär 3 km, det är lätt att springa, benen och musklerna vet vad de ska göra. Sen brukar den känslan försvinna igen efter ca 4 km… Men det är en sån dag idag. En bra dag, så visst skulle jag klara det. Fortsatte, det kändes som att jag sprang fort till och med. Närmade mig ”väggen” och tänkte pannben-pannben-pannben, men det ska gå. Och rätt som det var var jag uppe. Jag behövde inte kämpa. Hihi! Fortsätt springa, fortsätt springa, hörde Doris från Hitta Nemo tralla i bakhuvudet. Det var som att benen sprang med mig. Inte tvärtom.

Sista kilometern ökade jag tempot. Sprang i mål och stretchade glatt innan jag åkte hem igen. Nu är pyjamasen på och lite tv innan sängen står på schemat.

Nu kör vi!

Solen lyser med sin frånvaro. Men jag ska springa idag! Har laddat med en 12-timmarsdag på jobbet.

Laddad

Är verkligen sugen på att träna nu. Sitter och väntar på dagens ridlektion. Lite av en mjukstart på träningsveckan. Tror att knäet klarar lite utmaningar också, det har känts bra hela helgen och jag siktar på en löprunda (eller två) i slutet av veckan.
Ridning idag, troligtvis följt av ett benstyrkepass hemma efteråt. Sedan blir det ett cykel+core-pass någon dag. Definitivt ett body pump-pass också. Det känns bra nu. Jag är laddad! Tänk vad en träningsfri vecka kan göra.

Två veckor

Två veckor kan vara väldigt mycket och två veckor kan vara väldigt lite. Allt beror på vad det gäller. De senaste två veckorna har jag haft ont i ett knä och inte vågat springa. Senaste veckan inte tränat alls förutom ridningen. Då är två veckor ganska mycket och jag känner att hela kroppen är rastlös och längtar till nästa träningspass. Samtidigt är det imorgon två veckor kvar till start i Tjejmilen. Då är plötsligt två veckor väldigt lite. Hur ska det här gå? Jag har inte ens provat att springa en mil! Nu tror jag att bara knäet håller så kan jag ta mig runt. Men jag vill ju kunna springa runt och ta ut mig ordentligt. Men så blir det nog inte, eller förresten, jag kommer säkerligen att vara rejält trött efteråt. En mil är långt. Otroligt långt i min värld…

Veckan som gått har saknat träning. Jag har inte haft tid, eller fel, allt beror på planering. Jag har prioriterat andra saker den här veckan. Jag började i måndags med ridning. Första ridningen efter ett sommaruppehåll. Det var riktigt kul och gav en lätt träningsvärk i benen på tisdagen. Tisdagen blev det träning på två hjul. Och fullt fokus inför Onsdagen. Uppkörning – som jag klarade galant Och det firades med en restaurangmiddag med Älsklingen på kvällen. Torsdag stora stora inköp. Ska det behövas besök på tre stormarknader för att köpa kräftor!?!? Det var i alla fall vad vi gjorde. Letade runt och hittade till slut kräftor som fått 5 stjärnor i ”Årets stora kräfttest” Då slutade vi leta och körde ut allt till Landet.

Fredag, solen skiner, ett nytt körkort bränner i fickan och mc-n står i garaget fulltankad, hmmm. bil till jobbet? Mc till jobbet? Det var inget svårt val och efteråt tog jag en tvåtimmarstur på fina vägar på Södertörn. Slutade på Landet där jag träffade Älsklingen som köpt middag på vägen ut. Lite fix och trix inför kräftskivan idag och sedan hem och sova. Idag har jag vaknat utvilad och ser fram emot att träffa familj och vänner ikväll. Det är fjärde gången jag och Älsklingen bjuder till kräftskiva på Landet. Gästerna har varierat lite men det har alltid varit lika trevligt. Det ska det bli ikväll också. Har lite att fixa med innan bara.

KLAR!

Igår var jag på körskolan klockan 7.00. Ännu en körlektion. Nästan. Två timmar senare var det dags att hälsa på Marcus på Trafikverket. Mannen med makt. Mannen som skulle avgöra om jag ska få släppas ut på vägarna eller inte. Var inte alls så nervös som jag trodde. Det släppte ännu mer när jag hälsade på Marcus och han verkade ju vara en trevlig och helt ofarlig prick Fast fortfarande med en hel del makt…

Började med säkerhetskontroll. Elektroniken – Jippi! Det måste ju vara det lättaste, åtminstone det jag kände mig mest säker på. Därefter var det dags att leda cykeln, inga problem, och krypkörning. BMW är bra cyklar fantastiskt lättstyrda och när jag stannat fick jag ett glatt ”Perfekt!” och gick vidare till undanmanöverbanan. Även det gick riktigt bra Självförtroendet ökade varefter. Inbromsningar – finfint! Trafik…

Följde efter Marcus ut på vägen. Och jag fick köra ”Slingerbulten” en av de finaste vägarna i södra Stockholm för mc-åkare. Där jag tränat landsvägskörning väldigt intensivt under sommaren eftersom det är vårt favvoställe på två hjul. En ren glädje att köra, luta, gasa, svänga. Hörde Älsklingens glada tillrop i huvudet hur han sagt höger, vänster, luta, gasa när vi åkt där tidigare. Vände och körde tillbaka, lika kul den gången. Fram tills jag hör i örat ”höger” och vet att nästa höger är en liten liten grusväg. Jag gillar inte att köra på grus. Men fel läge att protestera kanske…

Fegkörde grusvägen fram och kom tillbaka ut på bulten efter ett tag. Vänstersväng från landsväg, uppför backe, stanna i backe, start i backe och tillbaka till Trafikverket. Sen var det klart! ”Jag ser ingen anledning att inte godkänna dig.” Jag får mitt kort! hihi. ”Exemplariskt spårval” och ”En av de bästa körningarna i år!” är några av kommentarerna från den store mammen med makten som jag kan suga åt mig av och tänka på när jag är ute och kör. Behöver jag säga att jag tog mc-n till jobbet igår? Dessvärre är det ganska blött ute idag, regnet vräker ner även om de positivt pratar om att det ska spricka upp och finns chans till sol under senare delen av dagen. Mc-n får stå i garaget ett tag innan jag ger mig ut igen. Men sen får jag åka själv!

Mc-körkort avklarat, dags för nya utmaningar!

Hösttermin

En ny hösttermin börjar imorgon. Då är det återigen dags att kravla sig upp på hästryggen. Det ska bli riktigt kul, och jag räknar iskallt med att ha en kraftig träningsvärk på tisdag.

Idag gjorde jag ett annat kärt återbesök, i gymmet, tillsammans med Älsklingen. Det blev ett så kallat ”kontorspass” idag. Det finns ju beachpass för att se snygg ut på beachen. Men för oss med stillasittande jobb är det viktigt att stärka upp rygg, mage och axlar för att slippa problem i dessa områden. Därför blev det dessa tre muskelgrupper på schemat idag. Och det var jättekul! Jag började ”uppifrån” med axlar och jag var bra mycket starkare där än jag trodde/mindes sen sist. Överraskade mig själv och ökade vikterna Axelpressar med hantlar, deltalyft vanliga och framåtlutade för baksidan sög musten ur mina axlar och jag jobbade mig neråt i ryggen. Chins med hjälpvikt, latsdrag och rodd. Kändes riktigt bra i musklerna och med ett leende gav jag mig på ryggresningar i Bellyback supersetat med omvända crunches för magen. Avslutade med ett gäng vanliga och sneda crunches innan vi åkte hemåt.

Jag känner verkligen att jag saknat gymet. Så fort tjejmilen är över och löpningssäsongen uppenbart är slut för mig kommer jag att flytta in bland skivstänger, vikter och hantlar igen. Då är jag verkligen i form till mitt lilla projekt som startar i mitten av oktober.

Fredagskväll

En extra vilodag igår, tänkte gå på Body Pump. Men med chansen att övningsköra till jobbet och köra på kvällen fick träningen nedprioriteras. Körningen gick bra, riktigt bra ibland och lite sämre ibland. Men vi var ute nära två timmar, med en traditionsenlig middag i Rosenhill. Vi var långt ifrån ensamma. Alltid kul att se o titta på alla hojar som står.
Efter middag bar det iväg till Tyresö för ett riktigt spännande derby. Tyresö Royal Crowns tog emot regerande Svenska mästarna Stockholm Mean Machine på Bollmoravallen. Det blev ett par kalla timmar på läktaren, men spelet värmde gott. Riktigt kul att se TRC stoppa SMM! De tog även ledningen ett tag men efter en riktigt spännande match åkte SMM hem med segern, 25-20. Och därefter åkte även vi hem o fick träna lite mörkerkörning. Nu börjar det faktiskt bli lite mörkt på kvällarna. Mysigt.
Idag blir det dock ingen vila. Body Combat står på mitt schema.

Människan är av naturen lat

Idag var jag ute och sprang efter jobbet, en finfin runda i LillJansskogen, och funderade lite. Det är fascinerande att man snörar på sig löpardojjorna, ofta inköpta för många dyra pengar, för att ge sig ut i skogen och springa. Man väljer en runda som är lagom lång, idag två varv à 3 km för mig. Man springer för att träna, för att kämpa, för att svettas, jobba och få bättre kondition. Ändå väljer man att gena i kurvorna. Varför då!?!? Idag tittade jag lite extra på personer som jag mötte och som sprang förbi, jag är inte ensam om att försöka spara in en meter eller kanske blir det två på hela varvet. Är det inte lite kul egentligen?

Löpningen gick över förväntan idag. Det gick inte lätt, men jag klarade i alla fall två varv, i ett okej tempo. När jag kom till ”mördarbacken” första gången ser jag en kille som tar sats nedanför och sedan kör intervaller uppför! Stackars människa! Men det är ju jättebra träning och helt frivilligt så jag ska inte tycka synd om honom. Jag väljer i stället att imponeras av att någon orkar och väljer att köra sina backintervaller i en 150-200m lång backe med bra lutning. Bra jobbat! Lämnade honom i backen och sprang vidare, mötte honom när jag sprang mitt andra varv igen. Han levde fortfarande Själv gick jag uppför andra halvan av ”mördarbacken” på varv två. Benen orkade inte, fast pulsen var inte så hög.

Nöjd och glad med vad jag presterat stretchade jag i lugn och ro i solen och nu ska jag inte göra så mycket mer alls idag.