Imorgon bitti är det dags för körlektion igen. Det kommer att bli trångt att dra på mig byxorna känner jag, jämfört med sist, för två veckor sedan. En liten del av mig skulle vilja ställa mig på vågen, bara för att se exakt hur mycket av den här semestern som satt sig runt midjan och rumpan. Men jag tänker inte göra det. En gång per månad väger jag mig för att se en tendens. Väger man sig för ofta går det upp och ner. Ser man det långsiktigt vill jag ju gå ner lite och väger jag mig oftare är risken större att haka upp sig på att vågen visar plus, även om det inte är så mycket. Det kan göra det svårare att se att man faktiskt har gått ner totalt när man gått upp sedan man vägde sig sist.
Jag har känt tidigare att jag vill väga mig, se hur mycket jag gått upp nu när jag ätit så mycket och tränat så lite. Men det är ju bara att dra ut på lidandet. Antingen har man ätit dåligt = gått upp lite i vikt, tränar, fortsätter med den normala livsstilen och väger sig senare. ”Haha! Jag har ändå gått ner X kg sen sist!!” I stället för att äta dåligt och ställa sig på vågen, sedan gå en vecka/månad eller vad det blir och tänka f*n jag har gått upp X kg! Det kan ju hänga i länge länge, i värsta fall fortsätter man i dåliga mönster och det blir ”Jag har ju ändå gått upp så mycket, så jag kan lika gärna ta en bulle/glass/kaka/godis till”.
Jag väljer att inte veta (säg stoppa huvudet i sanden om ni vill) för jag tänker precis som tidigare följa upp min vikt och mina mått månadsvis. Jag har fortfarande några dagar på mig att få ett minus på vågen, även om inte chanserna är så stora just nu. Tills vidare tar jag centimetrarna i midjan på mc-byxorna som måttstock. Och en allmän känsla.

Senaste kommentarer