Två veckor

Två veckor kan vara väldigt mycket och två veckor kan vara väldigt lite. Allt beror på vad det gäller. De senaste två veckorna har jag haft ont i ett knä och inte vågat springa. Senaste veckan inte tränat alls förutom ridningen. Då är två veckor ganska mycket och jag känner att hela kroppen är rastlös och längtar till nästa träningspass. Samtidigt är det imorgon två veckor kvar till start i Tjejmilen. Då är plötsligt två veckor väldigt lite. Hur ska det här gå? Jag har inte ens provat att springa en mil! Nu tror jag att bara knäet håller så kan jag ta mig runt. Men jag vill ju kunna springa runt och ta ut mig ordentligt. Men så blir det nog inte, eller förresten, jag kommer säkerligen att vara rejält trött efteråt. En mil är långt. Otroligt långt i min värld…

Veckan som gått har saknat träning. Jag har inte haft tid, eller fel, allt beror på planering. Jag har prioriterat andra saker den här veckan. Jag började i måndags med ridning. Första ridningen efter ett sommaruppehåll. Det var riktigt kul och gav en lätt träningsvärk i benen på tisdagen. Tisdagen blev det träning på två hjul. Och fullt fokus inför Onsdagen. Uppkörning – som jag klarade galant Och det firades med en restaurangmiddag med Älsklingen på kvällen. Torsdag stora stora inköp. Ska det behövas besök på tre stormarknader för att köpa kräftor!?!? Det var i alla fall vad vi gjorde. Letade runt och hittade till slut kräftor som fått 5 stjärnor i ”Årets stora kräfttest” Då slutade vi leta och körde ut allt till Landet.

Fredag, solen skiner, ett nytt körkort bränner i fickan och mc-n står i garaget fulltankad, hmmm. bil till jobbet? Mc till jobbet? Det var inget svårt val och efteråt tog jag en tvåtimmarstur på fina vägar på Södertörn. Slutade på Landet där jag träffade Älsklingen som köpt middag på vägen ut. Lite fix och trix inför kräftskivan idag och sedan hem och sova. Idag har jag vaknat utvilad och ser fram emot att träffa familj och vänner ikväll. Det är fjärde gången jag och Älsklingen bjuder till kräftskiva på Landet. Gästerna har varierat lite men det har alltid varit lika trevligt. Det ska det bli ikväll också. Har lite att fixa med innan bara.

KLAR!

Igår var jag på körskolan klockan 7.00. Ännu en körlektion. Nästan. Två timmar senare var det dags att hälsa på Marcus på Trafikverket. Mannen med makt. Mannen som skulle avgöra om jag ska få släppas ut på vägarna eller inte. Var inte alls så nervös som jag trodde. Det släppte ännu mer när jag hälsade på Marcus och han verkade ju vara en trevlig och helt ofarlig prick Fast fortfarande med en hel del makt…

Började med säkerhetskontroll. Elektroniken – Jippi! Det måste ju vara det lättaste, åtminstone det jag kände mig mest säker på. Därefter var det dags att leda cykeln, inga problem, och krypkörning. BMW är bra cyklar fantastiskt lättstyrda och när jag stannat fick jag ett glatt ”Perfekt!” och gick vidare till undanmanöverbanan. Även det gick riktigt bra Självförtroendet ökade varefter. Inbromsningar – finfint! Trafik…

Följde efter Marcus ut på vägen. Och jag fick köra ”Slingerbulten” en av de finaste vägarna i södra Stockholm för mc-åkare. Där jag tränat landsvägskörning väldigt intensivt under sommaren eftersom det är vårt favvoställe på två hjul. En ren glädje att köra, luta, gasa, svänga. Hörde Älsklingens glada tillrop i huvudet hur han sagt höger, vänster, luta, gasa när vi åkt där tidigare. Vände och körde tillbaka, lika kul den gången. Fram tills jag hör i örat ”höger” och vet att nästa höger är en liten liten grusväg. Jag gillar inte att köra på grus. Men fel läge att protestera kanske…

Fegkörde grusvägen fram och kom tillbaka ut på bulten efter ett tag. Vänstersväng från landsväg, uppför backe, stanna i backe, start i backe och tillbaka till Trafikverket. Sen var det klart! ”Jag ser ingen anledning att inte godkänna dig.” Jag får mitt kort! hihi. ”Exemplariskt spårval” och ”En av de bästa körningarna i år!” är några av kommentarerna från den store mammen med makten som jag kan suga åt mig av och tänka på när jag är ute och kör. Behöver jag säga att jag tog mc-n till jobbet igår? Dessvärre är det ganska blött ute idag, regnet vräker ner även om de positivt pratar om att det ska spricka upp och finns chans till sol under senare delen av dagen. Mc-n får stå i garaget ett tag innan jag ger mig ut igen. Men sen får jag åka själv!

Mc-körkort avklarat, dags för nya utmaningar!

Planera och prioritera

Jag har fått tid för uppkörning. Jag bara ska klara det. Så den tid jag tillåts, av väder och sambon har tid, tänker jag köra så fort jag får chansen. Köra köra köra. Sen kan jag sätta mig på cykeln och åka iväg alldeles själv. Jag längtar! Jag är så nära nu.

Sen den 5 september står jag på startlinjen för Tjejmilen. Jag känner att denna utmaning har hamnat något lägre på prioritersskalan just nu. Självklart ska jag genomföra det. Målet är att ta mig runt milen, och jag ska försöka att inte fuska och gå. Däremot sätter jag inget tidsmål. Jag hade hoppats på att kunna säga att under en timme ska jag klara av. Men det har inte blivit så mycket träning som jag hoppades under sommaren. Jag har inte ens sprungit så långt som en mil än…

Så fort kortet är klart och jag kommer in i rutiner och tider på jobbet igen kommer nya stenhårda satsningar för höstens träning. Jag har en riktigt stor utmaning på gång. Det ska bli så kul!!

Body Pump

Nyss hemkommen från gymmet. En timmes Body Pump fick kicka igång den här dagen, efter en frukost som vanligt. Frukost är dagens bästa mål och mitt enda sätt att bli människa på morgonen, annars kan man nog närmast likna mig vid en tjurig grottmänniska. Slagit mig ner en liten liten stund framför friidrotten i väntan på att Älsklingen ska komma ur duschen. Sedan blir det förhoppningsvis en tur på tvåhjulingen och dags för hemläxan från körläraren i onsdags: ”Slingra lite på Bulten, ta en fika, några varv till på Bulten.” Men det beror på hur Han mår efter duschen.

Träningen gick riktigt bra idag. Jag kände mig riktigt stark och vågade mig till och med på att öka belastningen på benlåten. Kändes riktigt skönt när jag hade krafter kvar till de sista repsen ändå. Inte mycket krafter, men ändå tillräckligt. Hade inte klarat mycket mer. Börjar även få kontakt med bröstmusklerna nu. Har till och från mest fått ont, nästan som mjölksyra i armvecken under alla dessa bänkpressar, men både i måndags och idag kändes det bra. Det kändes att det tog i bröstmusklerna. Någon som varit med om liknande och har en aning om varför eller vad jag kan göra i stället? Jag har provat att göra mindre pressar, längre ner och högre upp, hålla längre in och längre ut, ändra vinkeln i handleden (det ska inte vara någon där jag vet!) och haft stången högre upp mot axeln och längre ner mot magen.

Det känns verkligen som att den här veckan är vad jag behövt. Fyra intensiva träningspass på fem dagar. Jag har kommit igång inför hösten nu. Det kommer att bli en del variation under augusti, med satsning på löpningen. 2-3 gånger i veckan måste jag ut och springa så att jag klarar Tjejmilen när det är dags. Sen får vi se vad jag hittar på.

Bra start

Satt på sadeln klockan 7 i morse. Lektionen gick riktigt bra Hade ny lärare, brukar alltid få mig lite nervös, stel och kinkig, men han var så lugn och efter att ha kört till övningsfältet var jag uppvärmd och mjuk. Klarade både högfartsbanan åt båda håll och båda krypkörningsbanorna finfint idag. ”Klart godkänt för uppkörning!” var kommentaren jag fick. Så nöjd och glad körde jag tillbaka igen och enligt läraren skulle inte Vägverket (Trafikverket) ha några synpunkter på den körningen heller.

Efter 2,5 timmar i tryckande värme, i väntan på regnet, var jag riktigt hungrig. Jo, jag åt frukost innan jag åkte hemifrån, men det var ju klockan före 6! Fatta det på semestern! Väckte min förkylda Älskling när jag kom hem med en tidning och Harry Boy. Så nu efter frukosten (nedan) är det strax dags för trav här hemma. Förhoppningsvis lite rikare ska jag sedan planera vidare dagen och högst troligt ett mer fysiskt träningspass till kvällen.

Blåbär är fantastiska

Körlektion

Imorgon bitti är det dags för körlektion igen. Det kommer att bli trångt att dra på mig byxorna känner jag, jämfört med sist, för två veckor sedan. En liten del av mig skulle vilja ställa mig på vågen, bara för att se exakt hur mycket av den här semestern som satt sig runt midjan och rumpan. Men jag tänker inte göra det. En gång per månad väger jag mig för att se en tendens. Väger man sig för ofta går det upp och ner. Ser man det långsiktigt vill jag ju gå ner lite och väger jag mig oftare är risken större att haka upp sig på att vågen visar plus, även om det inte är så mycket. Det kan göra det svårare att se att man faktiskt har gått ner totalt när man gått upp sedan man vägde sig sist.

Jag har känt tidigare att jag vill väga mig, se hur mycket jag gått upp nu när jag ätit så mycket och tränat så lite. Men det är ju bara att dra ut på lidandet. Antingen har man ätit dåligt = gått upp lite i vikt, tränar, fortsätter med den normala livsstilen och väger sig senare. ”Haha! Jag har ändå gått ner X kg sen sist!!” I stället för att äta dåligt och ställa sig på vågen, sedan gå en vecka/månad eller vad det blir och tänka f*n jag har gått upp X kg! Det kan ju hänga i länge länge, i värsta fall fortsätter man i dåliga mönster och det blir ”Jag har ju ändå gått upp så mycket, så jag kan lika gärna ta en bulle/glass/kaka/godis till”.

Jag väljer att inte veta (säg stoppa huvudet i sanden om ni vill) för jag tänker precis som tidigare följa upp min vikt och mina mått månadsvis. Jag har fortfarande några dagar på mig att få ett minus på vågen, även om inte chanserna är så stora just nu. Tills vidare tar jag centimetrarna i midjan på mc-byxorna  som måttstock. Och en allmän känsla.

Svett o svett

Man kan svettas och man kan svettas. Idag har jag provat på båda varianterna, den ena är bättre än den andra. Vaknade imorse och hade en spännande dag framför mig. På förmiddagen bar det av till Gillinge för riskutbildning. Hade ingen aning om vad det egentligen innebar, nervöst, men spännande. Vi fick testa lite olika saker, styra på olika sätt, med o utan händerna på styret och bromsa hårt och ännu hårdare. Efter tre timmar ute i solen instängd i ett mc-ställ var jag, och de andra, fullständigt genomsvettiga. Så fort jag fått körkortet är det slut med krypkörning… Kul var det i alla fall och jag kan ju säga att det är nog en vettig utbildning, synd att inte alla som tar körkort (tex bil) får testa samma saker…

Kom hem strax efter tre och hade då gott om tid för att göra någonting med kvällen. Det blev tidig middag och senare färd till Ågesta för ett varv i spåret. Med en fortfarande stel axel hoppade jag över combat även idag Men springa kan man väl göra. Och det kunde jag. Utmanade mig själv att ta ett extra varv på 1km efter den vanliga rundan. Jag klarade det också! Det kändes som en riktig vinst. Dessutom lyckades jag med konststycket att ta mig förbi tre personer i spåret. Det kändes riktigt bra. En kille sprang om mig i slutet av långa slingan. Det var ju lite synd, men ändå ok. Under mitt extra varv hör jag hur någon närmar sig bakom mig. Attans! Jag ökade lite fram mot korsningen där 1km går åt höger o övriga, längre spår svänger vänster, då kanske han inte hinner springa om = jag vinner. Men även han svängde höger, och passerade mig ca 10m senare

Slutsats: jag sprang om 3 och blev passerad av 2. Hade en fjärde inom räckhåll, men det var precis på slutet, hon spurtade i mål och jag hade en km kvar.
Dagens facit; ca 7km, 46 min, 509kcal, högsta uppmätta puls: 93% av max, snittpuls på 86%.

Imorgon blir det mer jobb i mc-stället.

Måndagsångest

Vaknade måndag morgon med ångest. Har haft en fantastisk helg, med alldeles för mycket god mat och massa annat gott, framför allt glass.

Efter mitt missöde i lördags fick jag och Älsklingen prova GoldWing till Rosenhill. Där blev det pannkakor med mjukglass och sylt, Coca-cola tyckte jag också att jag förtjänade och avslutade med en mjukglass till efterrätt. Pga smärtan blev det ingen jogging på kvällen utan Pizza Hut och bio = mer läsk, glass och pop-corn. Njöt gjorde jag, det händer ju faktiskt inte så ofta. Igår var vi med Mor och Far på landet. Grillade det som lades i frysen vid grillfesten för två veckor sen. Riktigt gott! Efterrätt: Glass och blåbärspaj med vaniljsås. Tänkte ta en promenad vid vattnet efter maten. Solen och värmen lockade verkligen. Men det gör fortfarande ont i smalbenet, så det blev att sitta kvar och åka direkt hem till sängen i stället.

 Tänkte tanken i morse att ställa mig på vågen, för att veta vad den här sunkhelgen gett i tillskott. Men jag är hellre lyckligt ovetandes och planerar veckan lite tuffare ändå. Jag hoppas att benet känns bättre snart. Det blev en lunchpromenad i solen idag. Jag ska strax bege mig till stallet för att testa ridning. Förhoppningsvis blir det jogging imorgon, eller åtminstone en längre promenad. I övrigt planerar jag lunchpromenader, morgonpromenader och åtminstone ett besök på gymmet. Jag har den här och en vecka till på mig. Sen är det nära nära.

Nu dags att bege sig till de fyrfota vännerna.

Bara lite svullen

Jag skulle egentligen vara ute och springa nu, i solskenet var det tänkt. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Startade morgonen med Svärfar på övningsbanan med hojen. Det gick riktigt bra idag. Till en början. Klarade krypkörningen och jag provade på högfartsbanan. Det funkade också, måste lära mig att köra fortare bara. Men sedan hände någonting och plötsligt låg cykeln bredvid mig och jag sa inte bara ett fult ord, utan flera i följd. I vissa lägen kommer det fram ord man inte visste att man kunde. Att man reser sig och svär är ju ett tecken på att man mår ganska bra ändå. Det kunde vara värre. Jag kom undan med ett lite svullet smalben. Pärlan står just nu hos farbror doktorn

Det ska bli spännande att se om jag kommer i ridstövlarna på måndag. I övrigt blir det ingen träning innan dess. Är vädret som idag kanske det blir en liten promenad imorgon i och för sig. Det gör ju inte ont, men att ta en tur i löpspåret är kanske att utmana ödet. Jag har ju redan sprungit en dryg mil den här veckan. Det blir en tur till något trevligt ställe där man kan äta sig mätt och se en film ikväll i stället.

På två hjul

Röd dag idag. Röd dag betyder sovmorgon. Funderade ett tag på om jag skulle ta en morgonpromenad, men bestämde mig till slut för att sova i stället. Har sovit ganska dåligt inatt. Trist. Ställde mig på vågen som visade +0.3 Men sedan i julas, när jag började blogga har jag gått ner dryga 4 kg. Jag har nästan nått mitt 5kg-mål. Frågan är hur jag ska fortsätta. Jag har 3 kg kvar till drömvikten. Jag är ganska nära nu, men jag tror jag får kämpa lite för att nå hela vägen. Tänkt om jag skulle kunna skryta med det till beach 2010.

Men då får det inte bli dagar som denna. Som är årstidens njutning. Svärfar kom hit vid 9, vi mötte honom utanför garaget. Jag hoppade på hojen och åkte med Svärfar i följe i drygt tre timmar och träffade sedan Älsklingen på favvocafét där vi idag inte var de enda mc-åkarna. Fullt på parkeringen och fullt på uteserveringen. Dagens lunch blev pannkakor med jorbgubbssylt och mjukglass. Efterrätt: vaniljbulle idag. Vilken chock! Totalt 4 timmar i sadeln gör en ganska trött i huvudet och även lite i kroppen. Ovan som jag är, framför allt såhär tidigt på säsongen, spänner jag mig lite för mycket. Kom hem och kröp ner i sängen direkt. Har nu sovit en timme och det känns riktigt skönt.

Jag ser de där hemska 3hg framför mig. Nästa vecka måste jag ha gått ner dem och lite till. Jag ska börja med en joggingtur nu. Väntar bara på att Älsklingen ska vakna, han ska med. 6km ska avklaras innan det blir middag.