Om jag vore min coach…

4 03 2010

Träningsglädje skrev ett intressant inlägg i temat ”Om jag vore min coach…” och jag kände direkt att det här var något att haka på. Sara hade många intressanta funderingar och självklart började tankarna vandra iväg till vad skulle jag själv skulle säga och göra.

Det första jag skulle göra som min egen coach är att gå igenom mina mål. Sätta upp realistiska mätbara tydliga mål. Ibland när jag funderat på detta undrar jag om jag över huvud taget har något mål med min träning eller om jag bara tränar för tränandets skull. Tränar för att det är roligt och jag mår mycket bättre när jag får komma iväg och röra på mig med jämna mellanrum.  Det kanske är just det som är mitt mål, mitt långsiktiga mål.

En annan sak jag skulle göra som min coach är att planera träningen ordentligt. Jag skulle sätta upp ett detaljerat träningsschema, med vilka övningar, vilka pass, vilka sträckor varje pass ska innehålla. Av erfarenhet har jag lärt mig att ett träningspass blir mycket bättre när jag tänkt igenom det innan. När jag går till gymet för att känna efter där vad jag vill göra blir det lätt ofokuserat. Det slutar med att jag går hem utan att känna mig helt nöjd. Har jag en plan att följa behöver jag inte fundera. Det är alltid lättare att bestämma sig för att köra tre tunga övningar när man sitter laddad och väntar på att få gå och träna i stället för när man är på gymet, börjar bli lite trött i kroppen, kanske lite hungrig och börjar fundera på vad man ska göra sedan.

En tredje sak är att få mig själv att fokusera på de framsteg jag gör. Jag skulle försöka utvärdera träningen, vad är bra, vad kan förbättras och vad har blivit bättre sedan sist. Jag behöver positiv feedback och påminnas om vad jag gjort bra. Annars har jag lätt för att fokusera på vad jag borde gjort bättre. Senast igår när jag sprang mina 5km tänkte jag efteråt att jag borde ha kunnat springa den sträckan utan att pausa och gå mitt i. I stället för att säga till mig själv att jag klarade de 5km som jag sa att jag skulle. Jag har inte sprungit på 2 år! Hade det varit någon annan hade jag påpekat det direkt.

Det svåraste med att coacha mig själv tror jag skulle vara de bortförklaringar jag skulle komma med. Det är lätt att ljuga för sig själv. Inför någon annan kan man inte komma med vilken ursäkt som helst, man vill ju visa sig från sin bästa sida. Jag skulle kanske fundera vidare på detta och varför inte anamma en del i min fortsatta träning.

Annonser

Åtgärder

Information

One response

16 03 2010
”Om jag vore min egen coach..” « ÄTA TRÄNA KÄMPA

[…] jag vore Min coach vad skulle jag säga till mig då?”, för ungefär en vecka sedan. Flera olika bloggare replikerade hennes inlägg och jag bestämde mig för att också göra det, så småningom. Så […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: